Att vara beroende

Hej, jag heter * och jag är sockerberoende.

Detta har jag konstaterat efter flera möten med en beroendeterapeut som samarbetar med den ledande experten i Sverige inom sockerberoende.

Tankar kring beroende

• Du kan aldrig förstå hur jag känner och jag kan aldrig förstå dig
• Jag överdriver inte, detta är på riktigt. Ett beroende är på liv och död. 
• Vi är olika och kan bara acceptera varandra, man behöver inte förstå allt, bara acceptera. 
• Jag överdriver inte, jag är ärlig, Min sjukdom är inget att skämmas över. 
• Jag kommer inte kunna äta socker, sötningsmedel eller kolhydrater idag. En dag i taget.
• Om man slutar droga kommer friheten. Ingen besatthet, bättre relationer, mer närvarande Kroppen mår bättre! Inga cravings, bättre fokus på plugg och mer energi.
•       Att kämpa mot mitt beroende kräver massa energi och därför är jag ofta trött. Om jag kan leva med det på ett bättre sätt kommer jag ha mer energi att göra roliga saker. Jag kommer vara en gladare person.

Revansch. Idag ska det bli ännu mer plugg!

God morgon!

Frukosten är uppäten och jag sitter fortfarande med min kopp te med nyttig kokosolja i. Idag tror jag att det kommer att bli en bra dag. Under dagen har jag två mål. 1. Plugga massa 2. Träna 
Så det är bara att sätta igång strax.

Under gårdagen kände jag mig lite ur balans för framtidsångesten kom fram och att jag inte får de resultat jag vill ha. Som tur är har jag någon som kan styra mig på sätt väg då, även om jag knappt kan först hur jobbigt det kan var att handskas med mig ibland. Men det hela blir inte bättre av att jag har ont i hela kroppen och känner mig väldigt ynklig. Ingen feber iaf eftersom jag har stenkoll på min temperatur. Varje morgon mäter jag värdet och för in i P-appen natural cycles. So far so good! :)

Produktivitet

Jag trodde att jag hade fått CSN beviljat för nästa termin men det var bara ett meddelande i väntan på beskedet. Det känns alltid som att jag väntar på saker. Att bli smal, bli frisk, få ett bra jobb och ett bra liv. Kanske dags att jobba ordentligt för det då...? Idag ska jag äta mina tre mål mat, lämna hemmet och sätta mig och plugga några timmar. Bli sams med finaste.

Detta vill jag.

Åsikter, alla har dessa men när de är olika kan konflikter uppstå.

Jag vill göra en utredning om jag är sockerberoende, för att få det svart på vitt. En person i min närhet ser ingen mening med detta eftersom jag inte är det. Kan jag inte själv avgöra vad som är bäst för mig? Hen har aldrig varit i mina skor. Det kanske låter som ett skämt att vara sockerberoende men det är det inte. Det finns på riktigt och jag har pratat med människor som är sjuka. Men jag är bara ätstörd?

Jag luftar mina tankar

Livet går vidare, en dag i taget och jag är fortfarande jag med allt det innebär. Samma kamp pågår, samma krig mot mig själv utkämpas. Bara nya situationer med samma utgång. Enda skillnaden nu är att jag är inte ensam, inte helt men allt kan inte delas. Vissa saker, mörka saker som förgör mig är inte till för dagens ljus. Min pojkvän vet min historia men inte hur jag döljer tankar idag.

Min blogg heter träningsglädjen men var är glädjen och träningen? Min motion får jag på jobbet, ett jobb som jag aldrig trodde jag skulle få. Lika bra att komma ut med det, jag städar hotellrum. 2 år av min universitetsutbildning har jag läst och hittills har den inte gett mig mycket. Den som väntar får dock se. Nästa år kanske det är min tur att lyckas på den fronten.

Hur jag ska gå vidare i livet vet jag inte för jag tycks alltid falla tillbaks på gamla vanor, gamla demoner i mitt huvud. Att skriva hjälper mig men allt låter så patetiskt när jag sätter ord på det, som att alla mina problem är patetiska. "Skärp dig!" --> problemet löst. Men nej.

Jag passade på att radera nästan hela bloggen och det känns skönt.